Bakgrund / ändamål:
Dandie dinmont terrier har som rastyp varit

konstant sedan slutet av 1600-talet.
Den har fått sitt namn efter Dandie Dinmont,

en av personerna i Sir Walter Scott's

 roman Guy Mannering. Förebild för hundbeskrivningen

 i romanen var små strävhåriga jaktterrier, som sedan l

änge funnits i Cheviotbergen. Sedan boken ´kommit ut och

blivit en dåtida bestseller blev också dandie dinmont terriern

synnerligen populär och efterfrågad och allehanda liknande

hundar såldes för att vara dandie dinmont. Detta intresse

utarmade rasen, men efter en tid ebbade entusiasmen ut

och populariteten sjönk. Några kvarvarande uppfödare kunde

emellertid återföra rasen till den ursprungliga typen

av utpräglad jaktterrier.Dandie dinmont terrier intar med

sitt speciella yttre en särställning i terriergruppen.

Helhetsintryck:
Huvudet är mycket typiskt för rasen. Det skall vara täckt

 med vacker, silkeslen päls. Ögonen skall vara stora,

kloka och intelligenta. Den långa kroppen skall vara

lågställd och vessellik med korta, kraftiga ben.

Pälsen skall stå emot väder och vind.

Uppförande / karaktär:
Dandie dinmont terrier skall vara en sportig, arbetsduglig

terrier. Den skall vara självständig, mycket intelligent,

beslutsam, envis, känslig, tillgiven och värdig.

Huvud:
Huvudet skall vara kraftigt utvecklat, stort men i proportion

 till hundens storlek. Muskulaturen skall vara utomordentlig

t väl utvecklad, speciellt när det gäller käkarna.

Skallparti:
Skallen skall vara bred och avsmalna mot ögonen. Avstånde

t från inre ögonvrån till skallens baksida skall vara ungefär

lika med avståndet mellan öronen. Pannan skall vara väl

välvd. Huvudet skall vara täckt av mycket mjukt, silkeslent

hår och alltså inte enbart består av en tofs på hjässan.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart.

Nosparti:
Nospartiet skall vara i proportion till skallen som 3:5.

På nosryggen finns en trekantig bar fläck, ca 2,5 cm bred,

som pekar bakåt från nostryffeln mot ögonen.

Käkar / Tänder:
Komplett, perfekt och regelbundet saxbett med starka käkar

 och jämnt ansatta tänder. Alla avvikelser är högst oönskade.

Tänderna skall vara starka, speciellt hörntänderna,

som skall vara ovanligt stora för en så liten hund.

Hörntänderna skall passa väl mot varandra för att ge största

 möjliga grepp och styrka. Munnens slemhinnor skall vara

svarta eller mörkt färgade.

Kinder:
Kinderna skall gradvis avta mot det djupa och kraftiga nospartiet.

Ögon:
Ögonen skall vara mättat mörkt hasselnötsbruna. De skall

vara brett och lågt ansatta, stora, klara, rundade och

fylliga men inte utstående.

Öron:
Öronen skall vara ansatta långt bak på skallen, sitta brett

isär, vara lågt ansatta och hänga tätt intill kinderna med

endast en obetydlig resning vid basen. De skall vara breda

 vid basen och avsmalna nästan till en spets. Främre delen

av örat skall hänga nästan lodrät ner från fästet till spetsen.

Örats brosk och hud skall vara mycket tunn. Längden på öra

t skall vara från drygt 7 cm till 10 cm. Pälsen på öronen skall

harmoniera med pälsfärgen. Hos pepparfärgade hundar skall

 de vara täckta med mjukt, rakt, mörkt, - i en del fall nästan

svart hår. Hos senapsfärgade hundar skall öronhåret

vara senapsfärgat i en mörkare nyans än kroppspälsen,

 men inte svart. Hos båda färgställningarna skall finnas tunna

 behäng av ljust hår, som börjar ungefär 5 cm ovanför öronspetsen

 och har nästan samma färg och struktur som huvudhåret.

 Behängen ger öronen ett tydligt spetsigt utseende.

Den längre öronpälsen utvecklas ibland inte före två års åldern.

Hals:
Halsen skall vara mycket muskulös, välutvecklad och stark.

Den skall vara tydligt kraftfull och väl ansatt i skulderpartiet.

Kropp: Kroppen skall vara lång, stark och smidig.

Rygg: Ryggen skall vara muskulös och ganska låg vid skulderpartiet.

Överlinje:
Överlinjens kurvor kommer av en sänkning över skulderpartiet,

och en välvning över ländpartiet med en mycket svag, gradvis

sluttning från ländens högsta punkt till svansroten.

Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara välutvecklad och väl nedsänkt mellan frambenen.

Revbenen skall vara väl välvda och rundade.

Svans:
Svansen skall vara ganska kort, ungefär 20-25 cm lång.

Den skall vara ganska tjock vid roten och vara fortsatt

grov till ca 10 cm längd och därefter avsmalna till en spets.

Den får på inget sätt vara vriden eller ringlad utan skall bäras

 uppåtsvängd som en sabel med svansspetsen lodrät ovanför

svansroten, när hunden är upphetsad. Svansen får varken

vara för högt eller för lågt ansatt. När hunden inte är

upplivad bärs svansen glatt något ovanför rygglinjen.

EXTREMITETER

Framställ:
Frambenen skall vara korta med synnerligen väl utvecklade muskler

 och benstomme. De skall sitta väl isär med bröstkorgen väl nedsänkt

mellan dem. Krokiga framben är högst oönskade.

Skulderblad:
Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda men inte tunga.

Underarm:
Underarmarna skall följa bröstkorgens linje.

Framtassar:
Framtassarna skall vara framåt- eller svagt utåtriktade i stående.

Tassarna skall vara rundade med tjocka trampdynor. Klorna skall

vara mörka men varierar beroende på kroppens pälsfärg.

Platta eller öppna tassar är absolut inte önskvärt.

Bakställ:
Bakbenen skall vara något längre än frambenen.

De skall vara tämligen brett ställda men inte särade på ett onaturligt sätt.

Lår: Låren skall vara välutvecklade.

Knäled: Knälederna skall vara vinklade.

Has: Hasorna skall vara låga, om sporrar förekommer avlägsnas de vanligen.

Baktassar: Baktassarna skall vara något mindre än framtassarna.

Rörelser:
Rörelserna skall vara kraftfulla med direkt påskjut från bakstället

vilket ger flytande, fria och lätta rörelser med lång räckvidd

 i framstället. Stela, styltiga, skuttande eller vevande

rörelser är absolut inte önskvärt.

Päls: Pälsen är ett mycket viktigt kännetecken för rasen.

Pälsstruktur:
Pälsen skall vara dubbel, bestående av mjuk, lintrådig

 underull och hårdare täckhår som inte är strävt men ger

 en frasig känsla vid beröring.Pälsen skall inte dela sig

efter ryggen utan ligga i smala "som penslade"

stråk vilka bildas av att det hårdare täckhåret kommer

 upp genom den mjukare underullen. Frambenen skall

ha ca 5 cm långa behäng. Ovansidan av svansen skall

vara täckt av sträv päls. På undersidan är den inte lika sträv

 och bildar en vacker fana av mjukare hår.

Färg: Peppar eller senapsfärgad.
Pepparfärgad: Färgen varierar från mörkt blåsvart till

ljust silvergrått, nyanserna däremellan är att föredra.

 Kroppsfärgen skall nå väl ned överskuldror och höfter

 och gradvis blandas med färgen på benen och

tassarna, vilka kan variera beroende på pälsfärgen

 på kroppen, från djupt roströd tan till blekt fawn.

Ymnigt, silvervitt hjässhår.

Senapsfärgad: Färgen varierar från rostrött till blekt fawn.

Ymnigt, gräddvitt hjässhår. Ben och tassar skall ha en

mörkare nyans än hjässhåret.För båda färgvarianterna

 gäller att frambenens behängär ljusare än pälsen på

benens framsidor. Något vitt på bröstet och vita

klor är tillåtet. Vita tassar är inte önskvärt. Håret på

svansens undersida skall vara ljusare än ovansidans.

Färgen på svansens ovansida skall

vara mörkare än kroppspälsen.
 

Storle, vikt:

Vikt: 8-11 kg för hundar i god arbetskondition.

Den lägre vikten föredras.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och

skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Testiklar:
Hos handhundar måste båda testiklarna vara

 fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.